After-interval

Idag fick jag glädjas åt att "Just do it" fenomenet funkar! ... idag var en sån dag då kroppen känns sådär; “mhmmm- näää-jooo-fast- nääää”... Konklusionen blev; Just do it! STOPP-skylt för funderingshjulets tänka-känna processen; de där flaxande tankarna utan riktning skapar bara oväsen i ordningen! Stop för dem; de för ingen vart! Punkt.

Så blev det intervall-dags.

Funderade över vädret;  överskyat, blåsigt, sol fast ser ut att bli regn... Efter pendlande mellan väderprognos och snabbutvärdering utomhus, kom jag fram till att det kom till att bli regn. Regn + blåst = nerkylda lår för mig = stela lår = förstört löpningspass. Valet blev byxor + långärmat. Kastade mig ut dörren och hojsann! … mina ben var blytunga, sega och ingen roliga att ha med att göra; ALLS! Sen kändes dagens val av joggingsko fel; tunnare sulor för lätthetskänslan, det är ju intervalls, behöver ju inte så mycket dämpning då. Men det kändes skit! Ingen spänst varken från skorna eller benen, "Okay...!" Sen hann vädret att ändra på sig för femtioelfte gången; solen grillade loss och jag dampande ordentligt under alla dessa kläder...

Under uppvärmningen funderade jag på att skippa passet. Jag hade ju inte sovet alls natten till igår och kroppen låg nog i minus efter det osv osv… benen vill knappast även jogga, hur ska jag då kunna intervalla…kan ju inte intervalla i joggingtempo heller, det är ju löjligt; det blir som jogga fast med paus varannan 400 meter…

...fundera över ordet “interval”… vad om jag plockar bort ordet “inter”… då blir det bara “vall”; eller ”valla”… det norska ordet “vallse” eller ”vallse runt” betyder en långsam leken promenad... inget konstigt alls... promenera lite, rista loss - känns sannerligen som att det skulle behövas i allt detta stela… skulle passat mig mycket bättre just idag… Benen vill ju inget; dumma ben! …mhmmm; och dessutom dumma tankar! MEN Hej; dessa tankar är absolut inte välkomna! ”Husch; bort, väck med dem!!!” Nej; bort med trams-tänkandet; Just do it! Har ju vilodag på lördag. Enbart 1,5 dag tills lördag ”So…All GOOD, then!” ;) Klart jag ska köra intervallerna. Ska pressa, piska benen upp i tempo! Jag vill för att jag vill! Här ska det bannermig spritten-darius springas; tjotte-heiten, hälan i taket och tänderna i tapeten!!!

… unifär där i tankebanorna någonstans hade min uppvärmningsrunda hunnit blivit klar. Bullrade stelt in på idrottsbanan. Kände mig lite som ett rymdväsen. Ingen förväntningar. Bara göra, bara köra. Punkt.

Mitt mål blev att ligga över 4.30 min/km. Med lite tur fanns det en chans att fixa det. Fast med en sån sirap-seg kropp kändes inget säkert. Strategin var att enbart fokusera på den intervall jag var i "at the moment".

Första två intervallen var jättetunga, jobbade hårt för att hålla mig över 4.22 min/km. 
Vid tredje intervallen kändes rörelserna mjukare; 4.07-4.19 min/km.   

Kämpade för att hålla mig kvar i detta tempot. Ramlade ner på 4.22 ibland.

Den sista intervallen var att ge allt vad som fanns kvar; 3.37-4.05 min/km.

Efter passet var jag mest förvånad över att det visst funkade att intervalla med så stela ben.