Promenadglad

Har upptäckt att jag plötsligt verkligen gillar att promenera. Gillar känslan av att hinner ta in omgivningen, njuta av själva promenerande, känna lugn.

Idag känner jag att promenera snabbt skaper en stabilt rytmisk "flow", som att vandra i en saga. Promenerande gör tänkande klarare, lite djupare, lite "längre" även jämförd med tänkandet under löpning som kan variera stort avhängig av ansträngnings-nivå. Promenad och löpning skaper olika utrymmen för tänkandet.

Tidigare upplevde jag promenader som förlust av tid. Tid som mer effektivt kunde läggas på en fokuserad aktivitet syftet att mera output eller resultat kommer ut av aktiviteten. Jag såg på promenad som en semesteraktivitet då en större pott med tid finns i ens händer.

Så skönt att vara utomhus nu, vada runt i ett bladhav i gulnyanser. Vacker känsla, underbart syn och lugnande ljud. En besökspromenad i Höstens sagorike.