Lätt på tå...

OKAY DÅ... jag bekänner: 
i min själ finns en löpare!

Imorse dök kärlekskänslan upp...
påminde mig... med fullt tryck;
tydlig, glasklar, definierad känsla, kan ej förväxlas:

Att "flyga på löpande ben!"

Kroppen styrde, hjärnan var passager. 

Kroppen tok sig framåt, precis i den fart, med de rörelser den kände för i nuet.

När fötterna kände mjukt underlag, stigar och jordväg, började de röra sig i joggfart och även löpfart...

Som den naturligaste sak i världen... 
enbart fötternas tåkuddor ner i marken, hälen alltid över markytan... känslan gillades direkt så kroppen fortsatte; framåtdrivande, lätt, utan ljud, enbart skogens ljuder absorberades mycket tydligt in i mitt auditiva system. Häftiga, befriande löpkänsla...

Underbart att som passager inuti ens eget vesen uppfatta hur benen, fötterna, kroppen och hjärnan drivas framåt av löplust och löparglädja!
Löpa på känsla... ingen måsten och tidsjagande... "tripp-tripp", njuta känslan i löpsteget, njuta löprörelsernas lycka av att forsa framåt...
... och just det ja; löpa framåt i NUET! That is LOVE baby, kärlek vet`ja;)!

Lätt och på tå sväva fram i årets evighetslånga underbara höst.