Jag gjorde det ändå!

Jag brukar alltid vara laddad inför benpass! Lårmusklerna har alltid varit mina guldbarn, mina stora favoriter! Fast då jag kom in i gymmet i eftermiddag var känslan som bortblåst... efter halvvägs första övning smög det sig in ovälkomna tankar som främst handlade om olika strategier för att komma mig ut genom den dörren jag precis gick in! Null tryck, null power i kroppen... vad hände liksom...? Min envishet och stolthet tok mig genom benpasset idag! En halv evighet tok benpasset idag, fast grejen är att jag gjorde det... stolt som en tupp besägrade jag motstrebande känslan i kroppen. Då jag hadde tränat mig genom varje övning, varje set, varje reps, då tittade jag åter på "denna dörren" och tänkte "där satt den - HAAAH; jag gjorde det ändå!!";)